Jag ville bara bli älskad...

Jag ville ha en man som skulle se mig för den jag är och som skulle se att jag är värdig för hans kärlek.

Jag ville ha en man som inte kommer att projicera sina problem på mig och som kommer att ge mervärde till mitt liv.

Jag ville ha någon som kände till mitt värde. Jag ville ha en man som kunde se vad jag gör i mitt liv och som skulle stödja mig.

Jag ville ha en man som respekterade mig och som kom att se mig som en person som kan vara en tillgång i hans liv.

Jag ville ha någon som inte bara skulle se mig för mina brister och misstag. Jag ville ha någon som ser att mina bra sidor alltid överträffar de dåliga.

Jag ville ha någon som inte får mig att känna mig som att jag är galen, som inte kommer att leka med mitt hjärta och mitt förtroende. Jag ville ha någon som ser mig som en människa och som ändå bestämmer sig för att älska mig.

Jag ville att vi skulle vara ett lag, ett team. Jag ville att vi skulle vara där för varandra. Jag ville att du skulle ha mitt bästa i ditt sinne på samma sätt som jag hade ditt.

Jag ville veta att jag kunde räkna med dig lika mycket som du kunde räkna med mig. För att jag alltid skulle komma när du behövde mig. Jag skulle ha varit där för dig för evigt.

Men du bestämde dig för att inte vara där för mig.

I stället för att slåss för mig och hålla mig från alla de dåliga sakerna, var du det största onda som hände mig. I stället för att slåss för mig slogs du mot mig. Du kämpade mot mig och du fortsatte att slå ner mig.

När jag föll för dig, blev jag av med kärleken till mig själv.

Jag ville ha dig och jag ville ha alla dessa saker för oss. Mina önskningar slog tillbaka något hemskt. Jag brände mig själv på dessa önskningar, för av alla de saker jag ville ha, var du den som jag aldrig borde ha önskat mig. Men jag kunde inte ha känt till att det skulle sluta så här.

Under dina konstanta "nedrackningar" glömde jag vem jag var. Jag glömde alla mina värderingar och jag glömde att jag en gång var värdig.

Jag började tro att jag var ingenting och jag nöjde mig med det. Jag trodde att du visste vad som var bäst för mig och om du sa att jag inte var något, måste jag inte ha varit någonting.

Det finns inte någonting i den här världen som du inte höll emot mig. Du var aldrig pjoskig när det gällde de verktyg du använde för att få mig att känna mig dålig om mig själv.

Ju mer det sårade mig desto bättre var det, eller hur?

Du fortsatte att göra allvarliga saker mot mig och du fortsatte att få mig att känna att jag är galen för att ens tro att du skulle göra dåliga saker mot mig. Du försökte bara hjälpa mig, var det inte det du alltid sa?

Den lätte gick jag på! Du hjälpte mig inte, du smulade sönder mig, tills jag äntligen lärde mig älska mig själv. Tills jag äntligen såg mig själv med dina ögon. Innan du övertygade mig var jag inte värd att bli älskad.

Ingen flicka borde någonsin känna sig ovärdig för kärlek. Hon borde aldrig känna att hon inte är tillräckligt bra.

Du såg mig inte bara som någon som inte är tillräckligt bra, du fick mig att känna att jag inte är tillräckligt bra. Den här känslan stannade länge i djupet i min kropp.

Du fick mig att känna att jag inte är tillräckligt bra och jag låter dig göra det. Jag ville älska dig, men du kunde inte älska mig.

Jag ville vara din vän, men du var en av de killar som bara visste hur man högg sina vänner i ryggen. Och även om jag älskade, var kärleken fel. Och du var fel kille. Du har ingen aning om hur fel du var.

Jag borde ha kunnat luta mig mot dig, men när jag lutade mig mot dig kraschade jag ner och slog i marken så hårt.

Du gjorde att jag inte ville önska mig något av någon längre så jag lever.

Jag ångrar att jag någonsin släppte in dig i mitt liv. Ja, du var en läxa och jag vet bättre nästa gång, om jag någonsin bestämmer mig för att försöka älska igen, men du var den enda läxan i livet jag önskade att jag kunde ha hoppat över på något sätt. Tyvärr är det för sent att göra något åt ​​det.

Jag ville bara att du skulle veta att oavsett hur mycket tid som gått, oavsett om jag har någon ny i mitt liv, oavsett om du ångrar dig, gör jag allt detta för mig.

Jag kommer inte och jag kan aldrig förlåta dig för att du fick mig att känna som att jag inte är tillräckligt bra.

Jag kommer aldrig att förlåta dig för att du fick mig att hata mina drömmar.

Jag kommer aldrig att förlåta dig för att du inte kämpade för mig.

Jag kommer aldrig att förlåta dig för att du inte älskade mig eller för att du utnyttjade min kärlek.

Jag kommer aldrig att förlåta dig för att jag tvivlade på mig själv och glömde mina värderingar.

Jag förlåter dig inte för att du rackade ner på mig.

Jag förlåter dig inte för att du fick mig att känna att jag inte var tillräckligt bra.


länk till YouTube...

https://youtu.be/IE0JT3L__fk

Vädjan om hjälp....

Ok. Sista nödropet. Sjukskrivning, restskatt och dumpad. Jag har fan inte ens pengar till hyran. Hade det varit bara jag som bodde i lägenheten hade varit en sak. Men nu har jag två barn också. Jag behöver få in 2000 kr idag. Har lagt ut massa saker till försäljning men det är ingen garanti. Så om någon vänlig själ vill swicha mig en liten slant så skulle jag vara evigt tacksam. Även om det bara är en krona. Man e inte störig när man ligger på botten....
\nTänk Om inte allt kunde gå åt helvete för mig hela tiden... Jag stämplar ut snart. Men väntar väl på ett mirakel.... Jag skulle inte skriva detta om det faktist inte va kris.
\nKärlek till er alla💝 0730490145


Och till alla alla som eventuellt hjälper mig så vill jag självklart göra något för er. Säg bara till så gör jag mitt bästa för att uppfylla det löftet ♥️






Att älska...



Jag är en fot ut genom dörren och jag vet redan att jag kommer att sakna dig. Jag kommer att sakna allt bra vi hade och jag kommer att sakna att ha din kärlek.

Jag kommer även sakna att älska dig, känna din värme dagligen och jag kommer att sakna hur min hand passar perfekt i din.

Men jag fattade mitt beslut och även om du försökte stoppa mig, är jag inte säker på att du kunde.

Det är inte så att jag inte älskar dig längre, mina känslor var alltid ärliga. Vad som gör det ännu värre är att jag tror att jag kommer att älska dig så länge jag lever.

Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta och jag tror att ditt namn alltid kommer att ligga någonstans i mitt bakhuvud. Tyvärr är jag inte så säker på att du någonsin kommer få en plats i mitt liv igen.

Trots mina känslor är det här vi har, något jag måste avsluta. Jag kan bara inte göra det här längre.

Jag kan inte vara den som alltid förlåter, jag kan inte vara den enda som ständigt försöker förstå dig och att se saker ur ditt perspektiv. Jag kan inte fortsätta att hitta ursäkta för ditt dåliga beteende och jag kan inte vara den enda som drar oss framåt.

Jag fortsatte försöka och försöka, och när jag mådde dåligt över något som hände mellan oss sov jag på saken och det kändes bättre morgonen efter.

Jag tvingade mig själv att tro på ursäkter du gav mig och jag tvingade mig själv att tro att saker skulle förändras, så att du äntligen skulle inse vad du gjorde mot mig, hur mycket du skadade mig.

Jag trodde att du någon gång skulle tänka på mig och du skulle sätta mina behov inför andras behov. Men det jag hoppades på kom aldrig till liv.

Jag försökte så hårt att vara så bra för dig. Jag försökte så hårt att göra dig lycklig, för att få oss att fungera.

Jag stängde inne mina känslor för att jag aldrig ville överväldiga dig med dem. Jag ville vara stark för oss båda, men någonstans på vägen blev jag trött. Jag blev trött på att ge dig min kärlek och inte få någonting i gengäld.

Jag förlorade mig själv i denna kärlek och jag glömde bort att ta hand om mig själv. Jag fortsatte med att ge och du fortsatte med att ta allt utan att någonsin ge mig någonting i gengäld.

Känslan att du var med mig bara så att du inte skulle vara ensam, känslan av att du var med mig bara så att du skulle ha någon, lämnade mig aldrig.

Allt du gjorde verkade som om det var programmerat. För när jag drog mig tillbaka efter att du skadat mig, skulle du sträcka dig efter mig och visa mig hur det kände att bli älskad av dig.

Men jag fick bara dessa ögonblick när du visste att du hade gjort något fel. Du var selektiv med din kärlek och jag var den som gav allt från början.

Kanske var det mitt misstag. Kanske inte att hålla tillbaka, men att ge dig allt jag hade innan du faktiskt förtjänade det var det som fick dig att tro att jag skulle göra vad som helst för dig, att jag aldrig skulle lämna dig.

Men det var inte mycket jag kunde göra åt det, för det är så jag är. När jag älskar, älskar jag helhjärtat.

Men jag är också en tjej som kan gå utan att någonsin titta tillbaka när jag inser att någon inte förtjänar mig. Och när du har förlorat mig, är jag borta för alltid.

Ärligt talat, att säga "nej" till dig var alltid svårt för mig. Jag hade på något sätt inget problem med att säga "ja" och det är därför mitt beteende kan överraska dig nu.

Det här är något jag aldrig visat dig, men nu tror jag att tiden har kommit för att visa dig den andra sidan av min kärlek.

Det är dags att visa dig hur mycket jag respekterar mig själv. Och jag respekterar mig själv tillräckligt för att veta när det är dags att ge upp och gå.
Det är dags att säga nej till att älska och det är dags för mig att ta hand om mig själv och mitt hjärta, för att du uppenbarligen inte är villig att göra det.

Jag har bestämt mig för att rikta alla ansträngningar jag gav oss två mot bara mig nu. Jag har bara min stolthet kvar, för att du brände allt till aska.

Jag betyder inte lika mycket för dig som du betyder för mig. Att stanna skulle innebära att jag ger bort mig själv och jag är ledsen, men det är dags för mig att sluta vara så osjälviskt och att börja tänka på vad jag behöver.

Jag måste skydda mitt hjärta för du är mannen jag inte kan föreställa mitt liv utan och jag är inte hälften så viktig för dig.

Du gav mig aldrig hälften av kärleken jag gav dig. Du visade aldrig din uppskattning, jag fick aldrig den tid jag ville ha av dig, bara så mycket som du tyckte att jag förtjänade, och du värderade aldrig de saker jag gjorde för dig.
Du trodde aldrig att dina handlingar skulle påverka mig och du stannade aldrig för en sekund för att se på mig och fundera över vem du hade vid din sida.
Men jag har räknat ut vem jag har bredvid mig – en man som inte förtjänar min tid, min kärlek eller min insats längre. En man till vilken jag gav mig helt och hållet och fick ingenting i gengäld.

Så min älskling, jag är ledsen, men så vitt jag vet är vår historia över. Om du inte ser mig för vem jag är och hur mycket jag älskar dig. 





RSS 2.0