Skit dag.

Försov mig...
Kolla på länken....  och tänk er för....
https://www.facebook.com/607742386/posts/10157265195167387?s=558113659&sfns=mo

Idag har det varit en riktig pissdag på alla sätt.
Jag känner mig så jävla instängd. 
Kan inte hantera vad jag känner och det gör mig irriterad. 
Har ingen kontroll. 
Vill bara må bra....
Kom igen?? 
Va fan!!!
De hände en grej igår med. 
Jag får sån jävla ångest. 
Vill bara att nån ska lyssna.... o säga att det kommer att gå bra....
Att jag kommer må bra snart. (null)


10 Fakta Varje kvinna bör veta:
 
1. Alla har valkar när de böjer sig.
 2. När någon säger att du är vacker, tro dem.  De ljuger inte.
 3. Ibland vaknar vi alla med andedräkt som kan döda en get.
 4. För varje kvinna som är olycklig över hennes bristningar finns det en annan kvinna som önskar att hon hade dem.
 5. Du borde definitivt ha mer självförtroende.  Och om du såg dig själv som andra ser dig, skulle du ha det.
 6. Leta inte efter en man som kan rädda dig.  Rädda dig själv! 
 7. Det är okej att inte älska varje del av din kropp .... men du borde göra det!
 8. Vi har alla den där väninnan som verkar ha allt. Den kvinnan med det verkligt perfekta livet.  Tja, du kanske är den där kvinnan för någon annan.
 9. Du borde vara en prioritet.  Inte ett alternativ, en sista utväg eller en reservplan.
 10. Du är en kvinna. Bara det gör dig ganska unik.


Nattetid....

Nu alltså....
Det är så sjukt mycket som händer i mitt huvud att jag blir yr...
Vart sjuk hela veckan.... ett resultat av allt.
O nu vart det mer o tänka på... 
funderar..... 
Varför???
Inte du med?? 
Tänker...... att nu flyter jag bara med. Nu får det bli som det blir.... orkar inte tänka mer. 
Skiter i det....
Varför tror man att man är speciell...
Det kommer aldrig nått gott ut det iallafall. 
Så jag typ....
Somnar...... (null)

(null)



Life Eternal Ghost

(null)

(null)

Can you hear me say your name forever?
Can you see me longing for you forever?
Would you let me touch your soul forever?
Can you see me longing for you forever, forever?
I know the light grows darker down below
But in your eyes it's gone before you know
This is the moment of just letting go
She said, if you had life eternal
Can you hear me say your name forever?
Can you see me longing for you forever, forever?
Would you let me touch your soul forever?
Can you see me longing for you forever, forever?
We dance once more
I feel your hands are cold
Within your heart, a story to be told
This is the moment of just letting go
This is the moment of just letting go
Can you hear me say your name forever?
Can you see me longing for you forever, forever?
Would you…

Känslostormar från helvetet.

Jag är inte lätt att vara.... jag förstår inte mig själv.
Jag har åkt på så många känslomässiga slag att jag e kvaddad. 
Jag skulle vilja veta på riktigt vad som hänt med mitt psyke. 
Sen vill jag veta varför jag aldrig kan finna lycka? 
Och sen vill jag skriva att jag somnade nyss med telen i handen... o det är inte likt mig.

Till alla er som haft nöjet att stampa på mitt hjärta:
Fuck you.  (null)

(null)

(null)


Lögner & mer lögner...


(null)

(null)

Varför ljuga?

11 jun 2007 

Varför skulle du avsiktligt ge någon fel intryck? Vad skulle få dig att förändra eller överdriva fakta? Varför skulle du presentera en falsk bild?

Att ljuga är att ljuga, vare sig du kallar dem vita lögner, nödlögner, halvsanningar eller överdrifter.

Du spiller till exempel lite vatten på kopiatorn på ditt kontor och den ger ifrån sig ett konstigt ljud. Just som du lämnar rummet för att hitta en handduk, kommer din chef in och försöker ta en kopia. Han säger: "Hör nu! Varför fungerar inte kopiatorn? Och vem spillde ut det här vattnet? Du rycker på axlarna och mumlar, medan du rodnar: "Vet inte".

Du undrar:"Varför ljög jag nyss för min chef?"

"Lögner berättas därför att man är rädd för konsekvenserna* om man skulle tala sanning." – L.Ron Hubbard


(*konsekvenser= effekter, resultat)

Du kan inte möta vad som kommer att hända, därför ljuger du. Du är rädd för konsekvenserna av att tala sanning, konsekvenser sådana som dessa:

  • Du skulle kunna skada din status.
  • Du kommer att se dum ut.
  • Någon kommer att bli arg på dig.
  • Du skulle vara tvungen att erkänna att du hade fel eller att du gjorde ett misstag.

Att ljuga skyddar emellertid inte din status eller gör att folk tycker om dig

Resultat av att ljuga

Att ljuga orsakar ängslan, depression och fysisk sjukdom. Du är ständigt bekymrad över att dina lögner ska bli avslöjade. Att hålla dina historier i ordning kräver en mängd arbete. Efter det att du ljugit för någon, kommer du inte att tycka om att finnas i närheten av den personen. Lögner förstör vänskap, arbete, förhållanden och äktenskap.

Om någon kommer på dig med att ljuga, kommer han eller hon inte lätt att tro på dig igen. Att förlora förtroende och respekt är en mycket värre konsekvens än att tala sanning från första början.

Hur man berättar sanningen trots konsekvenserna

Du ljuger därför att du är rädd för vad som ska hända om du talar sanning. Du är rädd att du inte kan hantera konsekvenserna. Men sedan blir lögnen ett problem och du drabbas av värre konsekvenser. Så i stället för att bekymra dig om konsekvenserna som din första prioritet, tala sanning som din första prioritet och ta hand om konsekvenserna som din andra prioritet.

  1. Berätta sanningen.
  2. Acceptera omedelbart konsekvenserna.
  3. Slappna av.

Du spiller till exempel vatten på kopiatorn. Din chef kommer in och försöker ta en kopia. Din chef säger: " Hör nu! Varför fungerar inte kopiatorn? Och vem spillde det här vattnet?" I stället för att bekymra dig om att få problem genom att tala sanning och i stället för att ljuga så gör du sanningen till din första prioritet. 

"Jag spillde vattnet." Sedan tar du hand om konsekvenserna. "Förlåt! Det är jag som är ansvarig för det. Jag hämtar en handduk och kommer strax tillbaka!" Du talade sanning och kommer snart att vara genom prövningen. Ingen lögn att dölja. Din chef uppskattar din ärlighet.

Sju fördelar med att tala sanning

  1. Du behöver inte komma ihåg vad du sa till vem, därför att du talade sanning. Du kommer inte oväntat att motsäga dig själv.
  2. Du vinner anseende som en ärlig person. Om du är direktör, säger dina medarbetare till varandra: "Vår chef kunde vara ärligare angående ditt arbete än du ibland vill höra, men det är bättre att veta sanningen."
  3. Människor följer ditt exempel och är mer sanningsenliga mot dig.
  4. Din stressnivå sjunker. Du sover bättre, äter bättre och ser bättre ut.
  5. Du kan titta på dig själv i spegeln. Att ljuga orsakar självkritik och depression.
    Ärlighet skapar självförtroende och stolthet.
  6. Du är mer övertygande. För att vara övertygande är du tvungen att vara trovärdig.
    För att vara trovärdig är du tvungen att vara sanningsenlig.
  7. Bäst av allt, du är pålitlig. När människor kan lita på dig, vinner du deras stöd. Du behöver människors stöd för att nå dina mål.

"Pålitlighet är en högt värderad nyttighet*. När man har den, anses man vara värdefull. När man har förlorat den, kan man anses vara värdelös." – L.Ron Hubbard


(*nyttighet: Någonting användbart, värdefullt eller fördelaktigt)


(null)


VISA LITE RESPEKT OCH FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ

(null)


Denna text såg jag på Facebook. Den är skriven av,Erika Bergkvist, Karlstad
Men den skulle kunna komma från mig. ❤️

VISA LITE RESPEKT OCH FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ

Att vara deprimerad innebär inte att du är ledsen hela tiden. Nej, du kan vara lika glad som vem som helst. Att vara psykiskt sjuk innebär inte att du är svag. I själva verket har du varit stark alldeles för länge. Att vara utmattad innebär inte att du inte kan ha kul. Att ha ångest innebär inte att du är ett nervvrak. Det kommer däremot stunder som gör dig nedstämd och ger dig ångest. Ibland vet du inte ens varför.

Inget av detta syns utanpå.

Det är inte på låtsas bara för att det inte syns. Att skämta om att man nog borde sjukskriva sig för att man haft en lite körig vecka, är inte speciellt kul om det finns en person på arbetsplatsen som faktiskt blivit sjuk av stress. Även om folk inte säger det rakt ut kan du ibland känna att de inte tror dig när du berättar om det. Folk förstår inte hur en glad, social och sprudlande människa som du kan må så dåligt. 

Det syns inte. Men det känns. Både på insidan och utsidan. Skämtsamma kommentarer får dig att skämmas över att du fått en sjukdom som inte är värd att ta på allvar. Uteblivna frågor eller svar får dig att tro att du kanske hittat på alltihop. Men det känns ju som att du ska dö.

Föreställ dig att du är en fullt fungerande person med en bra tillvaro. Du jobbar, tränar, äter och umgås. Men så en dag börjar du glömma saker och du får en känsla av att kunna sova i en vecka om du bara fick chansen. Sedan kommer yrseln, känselbortfallen och magsmärtorna. Ett avgrundsdjupt hål öppnar sig och slukar dig hel. Mat smakar inte gott längre, och minsta lilla ansträngning slår ut dig totalt. Alla ljud är för höga, allt ljus är för skarpt, och om det inte lät så konstigt skulle du beskriva det som att ljudet och ljuset gör fysiskt ont.

Efter ett tag måste du sluta umgås för du orkar inte vara social. Du slutar träna, för du har ingen kraft kvar, men kör på med lite av varje ändå. Till slut kan du inte gå till jobbet för du bara gråter, kan inte koncentrera dig, och trots att du vilat hela helgen verkar du om möjligt ännu tröttare när måndagen kommer. Ska du dö nu?

De nya konstiga symptomen verkar aldrig ta slut. Det mörker du har inom dig förintar allt som är gott. Det är slut nu.

Men så en dag vänder det. 

Du börjar bli frisk. Äntligen börjar du känna ljus och liv inom dig igen. Du har lärt dig massor. Om dig själv. Om andra människor. Men det har ingen annan. Du är samma person, med ett uppdaterat inre som ingen kan se. 

Du förklarar hur du mått, vad som hänt och varför. Du talar om att du har utmattningsdepression. Ändå ifrågasätts du, ändå dundrar folk fram utan hänsyn, ändå skämtas det om stress, ändå får du bita dig i tungan och välja dina krig. När någon föraktfullt pratar om svaga nerver, knyter du handen i fickan och tänker; om ni bara visste. 

Det är en sjukdom som inte syns, som det kan ta lång tid att återhämta sig från. Detta leder ofta till att folk också glömmer att man är sjuk. Speciellt när man verkar vara sitt vanliga jag på jobbet eller i andra sociala sammanhang. 

Vad ingen vet är att du spelar dig själv ibland, och håller skenet uppe. Men vissa dagar fungerar inte det. Vissa dagar orkar du inte dölja och släta över, ändå går du upp ur sängen och möter dagen.

Dela om du eller någon du känner har varit eller är psykiskt sjuk <3

- Jag berättar gärna bara du frågar. Jag förklarar, men är du villig att försöka förstå?

/Erika Bergkvist, Karlstad

(null)

(null)




Trög start....

Att komma igång med detta är jävligt trögt.
Att gå från noll till hundra.... 
Det har hänt så mycket i mitt liv och jag har samlat på mig allt....
Jag tänker att jag ska dela med mig av några vesäntliga bitar.
Och jag tänker svara på frågor som ställs.
 
Jag ska börja med den tysta depressionen.
Den ingen ser..... 
Den som tillslut visar sig ganska starkt.
 
Jag var en skit stark person en gång.
Jag tog ingen skit.
Men skiten blev mer skit, för man såg att jag var stark.... och då kunde jag bära mer.
Och det kunde jag, ett tag.
Utåt sett har jag alltid vart stark. Men jag har oxå vart väldigt utåtagerande med skrift.
Det har många tänkt på.... 
Och även sagt till mig.
Min bror sa an gång för flera år den att jag skulle köpa en dagbok så man slipper se all skit på nätet.
Well..... jag tänkte aldrig på det.... inte på det sättet. Men han hade ju rätt.....
Det är ett anolunda sätt att skrika på hjälp.
 
Tänker väl lite idag att jag ska beskriva vart jag är idag.... och sen ta resan dit.
Idag står jag med en ganska stor avsky för mina egna tankar. Och tankarna som har blivit självskadande.
Och jag har inte kunnat styra vägen dit.
För jag litar inte på folk längre.
 
Tankarna på att ta mitt liv har aldrig någonsin funnits. 
Det är oxå en stor fråga när man söker hjälp. 
Vill man inte ta livet av sig.... då får man ingen hjälp.
Tankarna kring det är väl att det är ju smart att man får hjälp innan dom ev dyker upp.
Men men.... jag sökte hjälp en gång.... det var 200% ansträngning av mig. Men väl där så hade jag en "bra dag"
Och då kunde man inte hjälpa mig.
Där dog hoppet om även det. 
Så nu satt man där.... och mådde sämre och sämre, med vetskapen om att jag mår för bra för att få hjälp. Det konstaterades på 30 min.
Ja ja.... Nu är det som det är, och här sitter jag och ska försöka sumera mig själv.
Det slog mig som starkast för några veckor sedan när jag gjorde något jag aldrig trott om mig själv.
Jag har inte tänkt den tanken innan.... jag vet att folk gör det. Och att det är vanligt. Och jag provade.
När jag var sjukligt ledsen och känslorna var sådär extremt sårade.
Det är svårt att förklara vad som händer i kroppen och själen för någon som aldrig upplevt denna uppgivenhet, ångest och noll koll. 
Man mår så sjukt dåligt att man vill fly sin egen kropp.
Vid detta tillfälle valde jag att skära mig själv med ett rakblad på mitt ena lår.Mitt vänstra. Och efteråt kände jag en sån skam. 
En skam för vad jag gjort men oxå en skam för att det fick mig att må bättre.
Jag vet inte varför. Det är sjukt.
Det var första gången.
Andra gången var förra veckan. Samma känsla infann sig då....
Steget till detta beteende har sin förklaring.
En hel del saker har hänt den sista tiden. Många saker som gjort mig illa.
Många saker som är felaktiga. 
Jag kommer inte gå in på det nu.
Det är flera faktorer som spelar in. 
Jag tror att jag har fått ta emot så sjukt mycket skit den senaste tiden att det blir svårt att förstå.
Förut kunde jag mörka allt, jag är en mästare på att vara glad, social och sprallig.
De kan jag göra i sömnen.
Men det blir svårare. Tanken på mitt senaste beteende väcker många frågor.
Och frågorna väcker följd frågor.
Jag har inte riktigt smällt detta.... Det verkar ju som om jag har koll ändå.
Och jag kopplar bort tankarna när det behövs... 
Men när jag är själv.... och tankarna får flöda fritt. Då är allt svårt och jobbigt. Då tänker man på allt.
Och det finns en länk till dom 2 gr jag har skärt mig.
Jag har inte vart ensam då. Det har hänt under gräl, då jag blivit så arg/ledsen så jag kan inte riktigt få focus på mina tankar och känslor. 
Jag har gått iväg för att lugna mig, men inte klarat det. och då har jag skurit mig. Och båda gångerna har det hjälpt. Man flyttar focus. Men sen kommer ju..... 
Fan... det kommer bli ärr, hur ska jag gömma detta?
Frågan är.... ska man behöva gömma det? Eller ska man skriva om det? Och visa det? Så andra får se..... Att jag som e så sjukt tuff, hård och frammåt,
har samma inre som er? Ni som kanske är svagare än mig?
Kan jag på något sätt vända det här till något man inte ska skämmas över? Jag är ändå så pass gammal och har haft en jävla resa. Frågorna är många och jag behöver med hjälp med dom frågorna jag har.
 
Tänker att man kan få komma med frågor. Eller dela sina tankar bara.
Vill man inte komentera kan man dra iväg ett mail. 
[email protected] (3 n i jennny)
 
Detta var från slutet.....  
Focuserar lite här en stund.... och tar upp lite annat senare. 
Nu måste jag tyvärr sova.... Jag ska upp tidigt o jobba. 
Puss o kram.
Detta va dagen efter.

  (null)
Här ser man allt.
 
 
 
J
 
 
 
 
 
 
 
 


RSS 2.0